måndag, juli 19, 2010

Kärlek är vackert...
Kärlek är tillit & tro.
Kärlek är ömhet & känslor.
Kärlek är förståelse & stöttning,
både genom bra & dåliga dagar i livet.
Kärlek är som ett strå böljande i vinden.
Kärlek är längtan till att vilja vara
med den andra personen hela tiden.
Kärlek är härlig när den är äkta.
Kärlek ska övervinna allt.
Kärlek är tvåsamhet.
Kärlek är stort.
*
Men har man inte samma tro & tanke om tvåsamheten från början så är det svårt att hålla den kvar på den gemensamma vägen. Ibland kan den ha en vinglig början men växer fram & ihop, blir otroligt stark & man känner med hela hjärtat att man har samma mål med den. Då är det lätt, då är det vackert & samspelet gör att man bär upp & fram varandra i den.
Men ibland vandrar tvåsamheten en felaktig väg & blir inte längre det där skirt magiska i samförstånd. Den verkar inte i tvåsamhetens tecken utan drar sakta men säkert åt sitt eget håll. En tvåsamhet kan aldrig vara egen, den måste vara gemensam för att fungera & stärkas.
Att kämpa för tvåsamheten är viktigt, men den går inte att reparera hur många gånger som helst. För varje gång den tar en annan riktning förändras den, för varje gång den tar en annan riktning naggas den & en liten bit försvinner om det inte tas på allvar & helas tillsammans. För många gånger åt ett felaktigt håll gör det omöjligt att känna oändlig tillit & tro, att känna att tvåsamheten har samma mål...hur ont det än gör.

Jag lever just nu bredvid två av mina absolut närmsta vänner som går igenom detta hemska på två helt olika vis. Det är inte lätt när det missförstås, bränns, skapas fruktansvärda sår & blir mörkt. Men jag förstår...jag har själv varit där med allt vad det innebär av en otroligt djup sorg. Känslan av svek, maktölshet & den gruvligt svarta känslan av det stora hål den skapar.
Jag vet oxå att det ger insikter & att jag växt otroligt mycket av det. Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom det men samtidigt vill jag inte vara utan. Det har lärt mig så mycket & gjort mig erfarenheter rikare även om det var ett hemskt sätt att lära. Jag var vingklippt & ofantligt rädd för att våga tro igen, det tog sin tid men det gick...inte hela vägen men en bra bit. Det blir bättre, även om det alltid kommer finns en liten bit som känns.

Tänker på N, U, M, J & L

1 kommentar:

  1. Otroligt, vackert, sant, äkta och kan bara säga att dina ord värmer och berör ända in i hjärtegropen, puss min älskade vän

    SvaraRadera