Mötesplats...Jag vet att det "händer när man minst anar det".
Jag vet för att jag har MINST 2 nära vänner som det händer just nu :)
Att möta någon speciell.
Härom dagen var jag ute på långpromenad längs havet & i skogen...men sen även på en bit av gammal landsväg. Fick en rolig tanke: "tänk om det kunde va så bra att man bara behövde ställa sig där under M:et & vänta in"...det är ju en MÖTESPLATS!
Provade genom att låtsas stå där & fotografera lite...men ingen kom.
Eller jo, det kom ju en traktor & kanske var det en bonde som sökte en fru...men han stannade inte för min skull (jag var väl inte hans typ...i tuggumirosa huvatröja & skor).
Min dag idag har varit fylld av spännande, roliga, fina, & känslosamma möten.
Dessa möten berikar vart och ett på sitt sätt & har fått mig att både känna & tänka väldigt mycket. Alla ni som vet att vi mötts idag på ett eller annat sätt...
TACK för att ni givit av er, supportat, lagat fantastisk grill, lyssnat, velat ha min hjälp, gett mig roliga jobb & för öppenhjärtligt förtroende.
Mötesplatser är inte bara vid M:et på småvägarna...de existerar precis överallt!
Godnatt ♥
Jättefint inlägg Åsa! Så sant som det är sagt... (vad härligt att du 'låtsades' fotografera fast du egentligen hoppades på ett möte). Fin är du och jag vet att den speciella för just dig finns bakom hörnet. Tills dess finns jag här om du behöver mig och om inte så finns jag här ändå. Puss gumman!
SvaraRaderaVackert skrivet tjejen. Möten sker när man minst anar det. Oftast far de mötande bara förbi varandra, men ibland stannar de upp. Men man ska inte stanna medvetet och vänta. Det kommer bara hända. När man slappnar av, ser någon och får bekräftelse tillbaka; man vågar slappna av och ger av sig själv; den andre slappnar av. I detta avslappnade nirvana finner man varandra, ögonen lyser upp av det de ser, hjärnan får den stimulans den längtat efter så, amygdala får den bekräftelse den suktat efter, det pirrar till i kroppen och man får lust att vara nära varandra.
SvaraRaderaDet händer Åsa, det händer. Man vet bara inte när. Men det gäller att våga lyssna på sin kropp och våga riskera att bli bränd igen.
Det tar tid att komma igen efter att blivit bränd - Been there, bought the t-shirt... :)
Stor kram
/Mr NiCe
Råsisen, vackra ord. En stor kram till dig.
SvaraRaderaJenny,Niclas & Tulle...
SvaraRaderaJag kan säga att med allt det jag hade i kroppen & huvudet igår så märkte jag inte ens att jag fick till det ganska bra med texten. Men det är väl så...när hjärtat får tala.
Tackar ödmjukast för era härligt personliga svar...det är ju såna som er jag vill omge mig med. JÄMT! TACK!
Tack själv vännen! (men oj, vad sent det blev...)
SvaraRaderaNär jag var liten och bodde vid en liten landsväg full med en massa M-skyltar, så trodde jag att de betydde "MIA"... Som att det var min väg liksom :-)
Snacka om självförtroende.... Då gillar jag dina tankar om mötes-skyltarna bättre!
stor kram från M
Har blivit HELT beroende av din blogg,tror att jag hade din far i slöjden i johannishus för 100 årsedan-om jag fattar saken rätt-jag gick i samma klass som rydis,7-9 ,,,ser att du har hans blogg,tänk att vem som helst man möter på gatan har ett spännande liv eller bara är sååå duktig på nåt,Jag är en vanlig tråkig människa men du o andra bloggare förgyller verkligen min vardag:) TACK...../Lena
SvaraRaderaBlev mycket inspirerad av ditt inlägg Åsa!
SvaraRaderaTänk om det skulle funka som en mötesplats för singlar...? :-)
Gud vad bra o kul det skulle vara i så fall!! He he...
Varma kramar "låtsas-syrran"
/Mia
Gokväll!
SvaraRaderaJag märker att det är fler som har eller haft lite bra tankar om Mötesskyltarna...:)
Mia: Så många egna vägar du har överallt :)
Lena: Det finns inga "tråkiga människor" alla har nåt...det är bara & gräva lite bland sina drömmar :) Jag är dock himla glad över att få ett så fint inlägg om att jag förgyller din dag, precis så var min mening. Stämmer oxå att min käre far varit lärare i Johannishus, och min syster gick i samma klass som Rydis så då kanske jag vet vem du är oxå?
Mia T: Kära Mia, visst vore det käckt att kunna spana lite vid de blå skyltarna ;)och du, din syster var min andra hälft...när nu inte hon finns så har vi varandra. Kramar tebaks...& till Erik från gudmor såklart!
Hejsan igen,såklart att jag inte är tråkig:),men jämfört med din fina blogg så ser vi vanliga lite trista ut....
SvaraRaderaJag Lever ett toppen liv med man två underbara ungar o bor i min mormors o morfars hus mitt i ronneby,älskar att fota o gå i skogen o bara leva,då min man varit svårt sjuk så uppskattar vi det lilla,det vanliga,.
Tack för att du gjort mig beroende av något.
jag lägger till dig som vän på facebook,så får du se vem som läser dig dagligen:)
Kram L