tisdag, februari 25, 2014



Sista morgonsolen...
På min fina knopp-vägg,
iallafall här.
Låter lika hemskt som det är jobbigt.
Men,
det ska ju bli bättre.
Sägs det.
Ja jag vet att det är så,
varit med förr.
Vägen dit är bara så otroligt svår
och tung.
Nu är väggen tom,
bara hålen kvar som påminner.
Båda vet,
att ikväll blir det konstigt.
Inte ovänner
& vana att vara vid varandras sida.
Ser inte fram emot att lägga mig,
själv.
Utan O.
Utan handen i min.
Höll den länge i natt.
*

5 kommentarer:

  1. En av mina favoritsånger..

    ”Farväl till ensamheten”

    Alla mina drömmar rinner samman
    I den flod som flyter här förbi
    Dom fångas upp av virvlar,
    Kastas runt i cirklar
    I en virvlande värld

    Inte vet jag vart den floden för mig,
    Vad vet jag om vägen som den tar
    Men nu när längtan vaknat
    Och allt det jag saknat
    Är det dags att ge sig av

    Farväl till ensamheten
    Farväl till ensamheten

    Så fanns du hela tiden hos mig,
    Fast jag var för blind för att förstå
    Nu börjar himlen klarna,
    Och färgerna uppenbaras
    I en värld som var så grå

    Farväl till ensamheten...

    Att lämna en tvåsamhet kan också vara att säga farväl till ensamheten..
    kram M

    SvaraRadera
  2. Hej Åsa

    Blir så ledsen över att läsa detta, Lämnar många styrkekramar till dig,

    Du skriver så otroligt fint.

    Karin i Stenungsund

    SvaraRadera
  3. M:
    Gick direkt in på Spotify och lyssnade...vilka fina ord...TACK! <3
    Är tacksam över små ord, tankar, låttexter...behövs i mängder för att se små ljusglimtar i "mörkret".
    Kram Åsa

    SvaraRadera
  4. Karin, du fina vän...
    Styrkekramar är underbart att få där jag befinner mig nu. Tack för fina ord och att du tålmodigt väntar på mig här på bloggen.
    Kram Åsa <3

    SvaraRadera
  5. Very interesting blog. A lot of blogs I see these days don't really provide anything that attract others, but I'm most definitely interested in this one. Just thought that I would post and let you know.

    SvaraRadera