tisdag, mars 04, 2014



En vecka har gått...
7 dagar ifrån och utan.
Det är inte lätt.
Men det måste ju gå.
7 nätter ifrån och utan,
Inte heller lätt.
Men nu är det ju så.
Försöker hitta något varje dag.
Något som kan få hjärnan att vila lite.
Tänk om man kunde stänga av.
Pausa alla tankar som rusar.
Eller nej.
Då skulle jag "forwarda".
Morgonpromenaderna hit gör gott.
Till och med när det är dimma.
Vackert & smärtsamt.
Är nog rätt ensam.
Att tycka våren gör hålet strörre.
Hålet i hjärtat.
Att solen och fågelkvittret gör ont,
För att då vill jag vara två.
För då vill jag så och plantera.
I vår trädgård.
För då vill jag ta en kaffe på altanen.
För då vill jag skratta tillsammans.
För då vill jag vara älskad.
& ge kärlek tillbaka.
Inte vara ensam.
*

2 kommentarer:

  1. ”Med en känsla” ..bloggen som verkligen håller vad den lovar..du känner dig ensam..förstår..jag kan förnimma känslan av olycklig kärlek som om det var igår..vi har nog alla varit där..rastlös, svårt att sova och utan hungerskänslor..det gör ont inuti..och man tror att man kommer känna så för evigt..men vi är nog många som kan vittna om att en morgon så vaknade vi utan känslan..den hade successivt suddats ut lite dag för dag..sakta sakta..men borta var den..måla därför ett stort hjärta på ett papper med ett svart ”hål” inuti så stort som du tänker att det är i förhållande till hjärtats storlek..sen suddar du symboliskt lite varje dag..kram M

    SvaraRadera
  2. This is the precise weblog for anybody who needs to seek out about this topic. You notice so much its almost arduous to argue with you. You positively put a brand new spin on a subject that's been written about for years. Nice stuff, simply nice!

    SvaraRadera