Med en känsla

Sparar ju självklart det bästa till sist!
Monika Ahlberg skulle vara föreläsare & som en sann livsnjutare av mat & det i den mer konstnärliga & självpåhittande andan så tillhör ju hon topp 5 av mina matlagnings-favoriter.
Balettdansösen som i stort sett av en slump...under en joggingtur som hon själv berättade om, fann vägen till köket genom Rosendahls Trädgård ute på Djurgården.
Hon var inte på marknaden för att i huvudsak laga mat som man kunde tro, nej istället berättade hon om sig själv. Hur allt blev som det nu blivit med all mat, företagande & visionerna om att få göra saker man verkligen brinner för trots att man kanske inte kunde allt från början.
Hon pratade ungefär 1 timme innan hon började laga maten & under den sista halvtimmen surrade bara en tanke i mitt huvud hela tiden. "Det är ju mig hon pratar om, det är ju mig hon pratar om...". Jag blev tokinspirerad & tokimponerad. Avslutande maträtten gjorde hon med bravur trots omständigheter...tom jag stod där & var irriterad för hennes skull. Arrangörerna hade inte ens kollat upp hur spisen skulle fungera, de hade inte heller handlat de råvaror hon skrivit lista om att hon behövde...finns inte när man bjuder in någon att föreläsa. Hon löste det ändå & alla skulle få smaka på ljummen lammfilésallad med en varm dressing på rapsolja, vit balsamvinäger & färska lingon. Det blev folkstorm & jag slogs inte om lammet utan tog lite fina bilder. Hade mer än gärna tagit en fikastund med Monika istället, känns som jag vill & behöver praktisera hos henne...något att fundera på! Pensionatsdrömmarna kom upp till ytan igen när hon sa de där orden om att "följa det där man VILL GÖRA!" Slänga sig ut fast det är skrämmande...inte första gången för mig bara.
Kolla Monikas mat-blogg här, eller så har jag den i min lista över bloggar jag följer.